Igår var jag på en underbar yogaworkshop med både flow- och restorativeyoga. Fokuset var också att välkomna vårt sankalpa för det kommande året. Sankalpa är som ett löfte, eller en intention för det som man vill fokusera på att jobba med under en tid.
Så här står det på sidan ritual.com: ”Ordet, som är sammansatt av san (”en inre vetskap född i hjärtat”) och kalpa ”en evig process”, avspeglar den starka påverkan som utövandet av sankalpa kan ha på hela ditt liv.”

Jag hade redan funderat och känt att FLÖDE, LÄTTHET och NJUTNING var saker som jag vill ha mer av i livet.

Men, så blev det inte! Eller?

I meditationen leddes vi ner genom en lotusblomma till en ask. VI öppnade asken, och i locket stod ett ord.

Där stod SANNING.

???

Hoppsan då! Sanning. Vad? Det känns stort, och jag vet inte ens var jag ska börja! Men kanske är det det som är meningen.

Att leva i min egen sanning är inte enkelt hela tiden eftersom jag ändå måste vara på ett normalt jobb, hantera förväntningar där och på andra ställen i samhället. Men det hindrar mig såklart inte från att utforska min egen sanning. Mitt sanna jag. Min själ. Att lyssna inåt. Att stanna med det som är just nu.

Sanning handlar också om min yogaresa och min vandring som Prästinna. Att hela tiden skala av lager efter lager för att närma mig min essens, mitt jag som inte behöver gömmas. Att sluta nedvärdera mig själv kan ju vara en bra start. För om jag är i min essens så är det inget fel på mig. Min själ är Hel.

Som Prästinna handlar det om att följa mitt hjärta. Att lyssna inåt, och göra det jag behöver och vill. Det jag inspireras av. Det handlar om att våga mer. Det gäller även min yogaresa.

Det handlar om att våga tro på mig själv och våga tro att jag kan dela med mig all den kunskap jag faktiskt har. All den erfarenhet. Iallafall när det gäller min Prästinneväg.

Det kan bli ett spännande år!

Är du med?

Allt gott, Elin