Jag lyssnade på en podd för ett tag sen.

Och där pratade de om att när vi blir äldre så lär vi oss att inte reagera så häftigt på allt direkt när det händer. Förhoppningsvis.

Jag håller verkligen med. Och jag tackar mitt andliga arbete för det.

Det här med att kunna reflektera över vad som är viktigt, vad som är mitt eller nåns annans ”problem”, att inte behöva ta på mig all världens lidande trots att jag ser att det finns.

Att vara häxa/prästinna hjälper mig i det eftersom jag hela tiden arbetar med mig själv genom årshjulets cykler, månens cykler och min egen cykel.

Vi ställs hela tiden öga mot öga med olika energier som gör att vi igen och igen får reflektera kring allt inom oss.

Och vi kan se förändringar i våra liv. Hur vi bemöter människor, hur vi hanterar våra egna känslor, hur vi agerar och reagerar.

Till exempel att inget behöver vara det ena eller det andra, det kan vara båda, eller en blandning. Allt behöver inte vara så svart eller vitt. Inte ens det svåraste.

Ett underbart utforskande som aldrig tar slut.

Varje lite eller stor sak i mitt dagliga liv kan jag använda för denna utforskning och utveckling, och det gör mitt liv så mycket rikare! Varje sak som händer eller stör mig är något jag kan använda.

Vilka känslor rörs upp inom mig?

Vill jag reagera?

Måste jag reagera?

Varifrån kommer denna reaktion?

Jag säger inte att det är lätt eller att jag är ett helgon. Samma dag som jag lyssnat på podden gick jag fram till några elever som höll på och ha sönder en soffa, och slet i den lite extra och frågade dem om de trodde att jag kunde ha sönder det sista.

Det kunde jag ju valt att inte göra! Men det valde jag just då.

Gör jag likadant nästa gång? Ingen vet!

Så, ta vara på dagen. Utforska den! Utforska dig själv!

Och ha det fint!

Allt gott, Elin