Under en sån lång tid i mitt liv satt jag i cirklar. Jag började min Prästinneutbildning 2001, och den var tre år. En stor del av utbildningen bestod av att reflektera över årstidens energier och de teman som de representerar och hur de speglar sig i våra liv. Sen var jag hjälplärare för utbildningen i ett år och efter det var jag med och organiserade Gudinnekonferensen under flera år. Hela tiden hade jag likasinnade omkring mig. Jag behövde inte leta. Jag visste att jag kunde dela med mig av allt.

Sen gick jag min terapeututbildning. Även där satt vi i cirkel! Jag mötte vänner som jag till och med idag kan berätta ALLT för.

Att få vara i sammanhang där man kan vara helt sig själv, reflektera, bryta ihop, skratta, gå vilse och hitta vägen och bli lyssnad på, bli hållen är magiskt och livsviktigt. Jag har inte det längre. Jag har under åren sen jag flyttade hem försökt hitta och skapa cirklar, men det har inte funkat. Antingen på grund av sammansättningen eller på grund av att jag inte klarat det på grund av ångestproblematik. Men jag vill.

Livet förändras. Jag förändras. Men jag känner att jag både släpper loss och håller tillbaka. Jag vill inte hålla tillbaka alls. Jag vill släppa loss, släppa taget och stå grundad och utflippad här på min plats på jorden. Jag vill dela denna plats med andra likasinnade. I närvarande, givande samtal. I skratt. I psykbryt. I allt som är på riktigt.

Cirkeln forever!