Jag funderar mycket på hur sårbar och öppen jag kan vara. Jag är van att prata om hur jag mår Jag har länge delat med mig av min ångestproblematik och perioder av depression som har påverkat mitt arbete som Prästinna. Jag har varit tvungen att ställa in saker jag velat göra. Jag har haft brutal ångest innan workshops eller ceremonier, men ändå genomfört dem.
Men jag har märkt att jag den senaste tiden slutat dela hela mig i sociala medier. Nu menar jag inte att jag vill dela med mig av ALLT hela tiden. Men jag märker att jag hållit tillbaka. Jag har hållit tillbaka mina kunskaper. Min kraft. Min magi.
Varför?
Av rädsla att bli dömd. Att nån ska göra sig rolig över mig.
Gamla sår. Gamla tankemönster.
Jag har så mycket jag vill dela. Jag har så mycket inom mig. Jag har så mycket jag skulle kunna göra om jag vågade. Om jag litade på att min ångest inte skulle stå i vägen.
Jag vet att jag fungerar OK även med ångest. Jag kan gå till jobbet. Jag kan träffa folk. Jag kan göra det jag ska. Men…det vore ju lättare utan den där förbenade ångesten!
Jag har jobbat hårt med att utforska mig själv i över 20 år. Jag har läst självhjälpsböcker. Jag har utbildat mig till både prästinna, terapeut och yogalärare. Jag har gått i terapi.
Men som Ram Dass sa, att trots alla hans år av meditation, studier, terapi, phd i psykologi, tid med sin guru och allt han gjorde så blev han aldrig av med några av sina mentala problem! Men de blev mer som små vänner som kom på te!
Jag kan också bjuda ångesten och oron på te ibland. Men andra gånger är de förlamande.
Jag vill sluta bry mig om vad andra tycker. Jag vill kunna stå i min kraft och vara mig själv utan att oroa mig. När jag pratar med andra prästinnor eller andra klocka människor blir jag så inspirerad och tänker att NU! NU KÖR JAG! Sen sitter jag själv igen och ……undrar…tänker för mycket…lyssnar för mycket på tankarna.
Jag skriver det här för att dela med mig. För att kanske andra kan känna igen sig. För att visa att jag kämpar. Jag ger inte upp. Jag vill. Jag kan.
Vad är nästa steg på min prästinneresa?
Jag vet inte. Men jag är redo.
Det får vara sluttramsat för min del nu!
