Jag läste just ut Polishing the mirror av Ram Dass (med Rameshwar Das). Den var fantastisk, och en bra sammanfattning av det Ram Dass pratat om i alla år. Grunden i hans läror handlar om närvaro och att hela tiden jobba med oss själva för att komma närmare vårt sanna jag.

Men jag tycker också att titeln Polishing the mirror, att polera spegeln är så fin och relevant. Vi pratar ju också mycket om spegeln. Att spegla oss i Gudinnans energier, i årstidens energier och att använda spegeln för att se hela oss, inklusive det vi kanske gömt eller glömt.

Vi brukar också säga att till exempel Samhain speglar sig i Beltane och tvärtom. Det ger oss ett rikt material att arbeta med och utforska inom oss.

När vi då ger oss tid att polera denna spegel, genom ceremoni, meditation, närvaroövningar, magi eller annat så kommer vi att se oss själva klarare och klarare. Vi kan släppa allt damm och skräp som vi burit på.
Alla masker, alla lager av saker vi trott att vi är, eller måste eller vad vi tror att andra trott om oss.

Vi kan lättare landa i den vi är. Vi kan komma i kontakt med den inre gnistan, vår essens, elden, vår eviga själ.

Vi kan släppa egot lite, lite till och släppa taget och vara här nu.

I kontakt med oss själva.
I kontakt med Gudinnan.
Med alltet.