Här är vi, mitt i vårdagjämningens energier. Naturen vaknar överallt omkring oss. Solen skiner.
Jag kommer ihåg förra året, och hur mycket energi jag hade! Jag hade hittat en jättebra podd som hjälpte mig ta nya steg. Jag kände ett stort hopp.

Nu sitter jag här mitt i denna vackra vår och känner mig tom.

Jag förväntade mig ny kraft och energi, men nej.

Och det var ju det här jag pratade om i ceremonin häromdagen, bland annat. Att lyssna inåt. Att se var kraften och energin är. Hur den manifesteras. Att inte tro att vårdagjämningens och Arthas kraft ser ut på bara ett sätt.

Kanske är det inte ett yttre skapande som tar plats i år för mig.

Kanske är det den inre styrka som jag känner bakom all denna tomhet.

Trots att det just nu känns som om jag inte kommer att skapa något på länge, så kan jag känna Björnens kraft djupt där inne.

Jag andas. Jag lyssnar inåt. Jag avvaktar.

Ibland kommer skapandet ur den platsen istället. Men jag får se.

Känn in. Hur känns det för dig just nu?

Allt gott, Elin