Jag har reflekterat kring att följa sin väg. Att sniffa sig fram. Att inte veta vart det leder, men att ändå följa sitt hjärta och INTE sitt huvud. För mig betyder det att jag dras till något med min själ och mitt hjärta, men mitt huvud tycker inte att det är en bra idé eftersom det kan vara läskigt. Hur vågar jag då stanna kvar och sniffa mig vidare? Det är så mycket lättare att bara sätta stopp och bestämma att vägen eller stigen inte är rätt för mig.

Jag har reflekterat kring detta eftersom det är just det som hänt mig. Jag fick ett erbjudande om att hoppa på ett årsprogram, och det är ju så mycket lättare att säga att nej, det är för mycket pengar. Det passar mig inte. Det är onödigt att göra det här eftersom det bara är för mig. Alltså, det är inte en utbildning. Det är bara för mig själv. 

Programmet fokuserar på självkärlek, relationen till njutning, sexualitet och min kropp och så mycket mer. 

När man tittar på årshjulet så möter vi ju allt det vid Beltane. Rhiannon möter oss och bjuder oss till frihet, öppenhet och njutning. Jag brukar prata om att älska vår kropp, oss själva, och att njuta. Men jag har jättesvårt för det. Jag tycker att alla är så fina som de är, men inte jag själv.

Det här är en del av årshjulet, och LIVET som jag cirklar runt. Ett spår jag sniffat på, men inte vågat följa. Inte vågat kliva in i. Inte vågat förkroppsliga.

Men nu. Nu kanske jag följer det spåret. Varför skriver jag ”kanske”? Jag tänker inte blockera mig. Jag tänker välkomna den delen av mig själv. I en trygg cirkel med likasinnade. Hållen av en trygg guide.

Nu undrar jag, vad sniffar du på?

Vilken stig kan du känna en dragning till som du inte riktigt vågat kliva in på? 

Vad skulle det krävas för att du skulle våga följa det spåret? Och den frågan gillar jag inte ens. Vadå KRÄVAS?

Jag menar mer…kan du snirkla dig in?

Stanna upp vid kanten?

Nyfiket sätta en tass på stigen och fortfarande vara OK? 

Kanske kan ditt hjärta få styra dig in på en ny väg. Kanske kan du låta din hjärna varna dig om den vill, men kanske själen lyser varmare, starkare.

Kanske kan du våga ta den väg som hjärta och själ leder dig in på.
Följa spåret. 
Sniffa dig fram.
Bit för bit.
Steg för steg.

Och vart du kommer? 

Det vet vi inte!

Hur känns det för dig?

Hur känns allt det här för mig?
Läskigt.
Oroande.
Men spännande.
Och jag känner mig STOLT för att jag väljer MIG.