Årshjulet snurrar…

21 november, 2024

Vi har ny passerat nyårsafton, och även om det inte är en stor grej i vår häxkalender så kan det vara lätt att dras in i energierna av slut och ny början! Och varför inte hänga på, om det känns bra!

Som jag skrev i mitt förra inlägg är vi fortfarande i tiden och energierna av Vintersolståndet. Vila, återhämtning, reflektion och stillhet. Det är här vi kan finna vägen till vår inre visdom.

Så att reflektera över året som varit kan vara bra! Kanske blev saker bättre än du vågat hoppas. Kanske blev det inte som du önskat. Att andas med det som är, och acceptera hur det är just nu kan hjälpa oss att hitta en ro inombords för att förstå eller hitta vad vägen framåt ska vara. Vad vårt nästa steg kan vara.

Årshjulet snurrar på…

Snart kan vi se att dagarna blir ljusare. Det har redan startat, men än så länge är det bara några minuter i veckan det handlar om, men det går snart snabbare.

Precis som ljuset som blir starkare så kan vi se om vi kan släppa in ljuset in i oss. Ljuset som kan belysa det vi inte vågat tro på. Eller kanske drömmar vi drömmer fram i vinterns vila.

Vi behöver vara tålmodiga. Och som häxa är det en sak vi alltid övar på eftersom vi inte kan snabba på årstiderna och dess energier. Vi ser att allt sker i sin tid. Allt växer i sin egen takt.

Det kan vara svårt att förlika sig med. Vi kan vilja skynda på saker. Och ibland kan vi det. Men kanske mår vi ibland bättre av att INTE stressa fram saker. Att låta dem ta den tid de vill ta. Låta dem gro, växa och mogna. Precis om frukt och bär.

Starten på ett nytt år är för mig en tid av stillhet och väntan. En väntan på att de nya energierna ska väckas. Det är en tid då jag måste ge mig själv tid att lyssna inåt. Att se vad jag vill drömma fram.

Det känns svårt. Förra året var ett svårt år för mig. Det är svårt att ha hopp.

Men jag andas. Jag vet att årshjulet snurrar. Energierna stannar aldrig upp. Jag är en del av årshjulet, av det cykliska. Och om jag kan våga vara öppen, kanske till och med lite nyfiken, så kanske jag också kan våga se med hopp på det nya året.

Jag kommer att fortsätta bjuda in till mina cirklar. Kanske även ha kvinnocirklar där vi ges tid att dela och lyssna på varandra.

Jag tog en bok ur bokhyllan som inspiration för inlägget. Jag slog just upp en sida och där var The honouring chant, en del av en ritual där man tänder ett ljus i sin egen ära. Det är i boken Be a Goddess av Fransesca De Grandis, en av de första jag köpte för över 25 år sen. Jag avslutar med bönen hon delar:

”I light this fire in praise and recognition of myself.
As it sends its light to the heavens,
it honours my work, that which I have done,
and that which I am doing,
and that which I will do.”

Kanske behöver flera av oss hylla oss själva och det vi åstadkommit. Speciellt när det känns som om vi inte åstadkommit så mycket alls.

Jag tror att vi behöver hylla och fira oss själva och varandra. Fira mer! Oftare! Påminna oss själva om att vi klarar det här!

Jag önskar dig ett fint nytt år!

Du kanske också tycker om…

Att följa sin väg

Att följa sin väg

Jag har reflekterat kring att följa sin väg. Att sniffa sig fram. Att inte veta vart det leder, men att ändå följa...

Att vara sårbar

Att vara sårbar

Jag funderar mycket på hur sårbar och öppen jag kan vara. Jag är van att prata om hur jag mår Jag har länge delat med...

Jag saknar cirkeln

Jag saknar cirkeln

Under en sån lång tid i mitt liv satt jag i cirklar. Jag började min Prästinneutbildning 2001, och den var tre år. En...