Ja, vi närmar oss Samhain.
Ja, det är höst.
Ja, det blir mörkare.

Kan du också känna att saker stannar upp? Det kan vara svårt att veta vilket som är nästa steg i vissa delar av livet. Det är som om mitt inre säger att jag först måste vila. Jag måste låta sakerna landa mjukt i jorden. Det finns ingen stress här. Det SKA inte finnas nån stress, menar jag.

Förra helgen kände jag att jag var tvungen att göra så lite som möjligt. Jag behövde komma i kapp mig själv. Jag behövde vila.

Vila kan innebära många saker. Men det som jag ofta behöver är att slippa kraven från mig själv. Min bror sprang marathon och jag visste inte om jag skulle kunna åka in och heja på honom. Jag fick känna in, och ca 1 h innan jag behövde åka kände jag att kroppen sa ja.

På söndagen sprang jag ett bra intervallpass. Det gjorde mig utmattad, men det är så bra för min kropp och själ. Jag släpper spänningar och stress och oro. Så även om det är väldigt fysiskt utmattande så vet jag att det är bra för mig.

Det är så viktigt att ge mig tid att lyssna på mig själv. Jag brukar känna att jag inte hinner på de vanliga veckodagarna, då det ska jobbas hela dagen och handlas och lagas mat.

Så när jag får en chans så tar jag den.

Det är viktigt att vara närvarande med mig själv. Att lyssna. Att känna in, så att jag inte pressar mig att göra saker som blir för mycket, om jag kan välja att inte göra dem.

Så ja, Samhain är här. Vi andas in dess energier. Vi ser löven falla. Det blir kallare och mörkare.
Vi välkomnar Cerridwen.
Vi välkomnar vilan, mörkret och ger plats åt den förändring som vill komma.

Allt gott, Elin